KORPMET@
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Umeå stad, Västerbotten 1931

Eld efter tattare

Transkriberad uppteckning

Då tattare och såna har varit inne har dem kastat en eldbrand eller ett eldkol efter dem, och det gör en del än i dag.

Socken Umeå stad
Landskap Västerbotten
Härad ingen
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Uppsala (DFU)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Eld efter tattare

Fler sägner från Västerbotten

Se alla i Västerbotten »
Umeå stad, Västerbotten

Bot för gulsot

Gulsot är en sjukdom som är bra svårt bote för läkara, då han har gått för långt. Men det är märkvärdigt att han kan botes vä signeri. Han ska göra så, att han går i tri gåla och tigg en bröbit, går som en tiggar helt — och dom förstår så väl va det är fråga om, så dem fråg ingenting — och så skull man då skaff sej en lus på ett ställe och ha i lag med, och han som var sjuk skull få alltihop men skull ingenting veta. Jag har sett själv att dom har blive bätter utav det där. Dem ha vari hit och tiggt också för int så värst länge sen.

1931 Läs sägen →
Umeå stad, Västerbotten

Vitra i kvarnen

I närheten av Djäkneböle var det kvarnar, fem stycken, och en som hette Lars Jonsa var i en av dem och höll på mala nån svinmat. Han var skött [jägare] och hade bössan med sej in i kvarnhuset. Då kom det in en kvinna och sa: "Vad gör du för slag?" — "Maten", svara han. Då sa hon en gång till: "Vad gör du för slag?" — "Maten", svara han igen. Tredje gången fråga hon på samma vis, men då svara han: "Schwinmaten, hördu din —", och så svor han åt henne, för han var inte rädd av sej, och så tog han bössan och sköt på henne. Men då for hon, och då fick han si hon hade hästhoven så fin hon var. Det var vitra.

1931 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR