Transkriberad uppteckning

De gick till julaotte alla förr så när som ett. De hade stora bloss då. Det laga de till dem 14 dagar före jul. Då tog de en stor lång stake och klöv den i änden och satte in tjärstickor och spingestickor där. Så när det led till juladan om morgonen skulle den ut med sitt stora bloss, och då samlades alla runt ikring från byn. Så gick han före med sitt bloss - det lyste högt på himlen. När de så kom fram till kyrkan, la de blossen i en stor, stor hög en bit från kyrkan, så låg de där och brände medan de va inne i kyrkan. När de skulle ur kyrkan, skulle de skynda sej så. Alla ville före, för den som kom först hem, han fick först in sin gröda på hösten. De som då åkte, så fick hästarna veta av det. Det blev sån uppståndelse när de sjöng på den sista versen, för då skulle alla ut och ha för sina hästar. Men det är längesedan detta, jag hågar det inte. De gick aldrig nånstans juladan, de skulle alltid vara hemma då. Gick de nånstans, fick de en slev köttspad efter sig