Transkriberad uppteckning

De som gick årsgången, det talte jag väl om? Det kom de överens ett par, tre att följas åt, annars kunde de gå ensamma om de ville. Ja, det var 3 uppifrån Roasj ö som gjorde det en gång. De skulle gå till moderkyrkan - det var Sexdrega - och gå tre gånger avigt runt den. Sen skulle de gå till sin egen kyrka och göra likaledes där. Sen skulle de sätta sej vid en korsväg och bida tiden. Så kom deras trolovade, skulle bli, då kom de alldeles säkert. Det var Anders Ekelund och Erik Peterson och en till som gick. Så satte de sej vid en korsväg. Det första kom där stora `bälhandskar' och slog ihop alldeles förskräckligt i luften. De såg som ett par armar och så dessa handskarna. Så gick de bort. Så kom det fram en mängd råttor och möss, och de tog till och slåss och bitas så förskräckligt. Men de fick inte säja nånting till varandra, desse här karlarna, för då hade de ingenting mer fatt se. Så försvaim då de. Sen kom där fullt med små gubbar, tomtar skulle det föreställa, och de skallas och slogs. Men då var Anders Ekelund inte god till att tiga utan han gjorde till ett gapskratt; då försvann det på en gång. De andra pojkarna blev så arga på honom. Hade han tegat, så hade deras trolovade kommit därnäst. Men det sa våra de trodde, det var det att han inte skulle se det, för han blev aldrig gift. Det var midsommarafton de skulle gå det. De kallte årsgången. - Annars de som gick årsgången, så fick de se vad gröda det skulle bli. De hörde när de meja om inte annat. De hörde hur lien skrapa i stenen: då blev det dåligt, då blev det kort säd och missväxt. Ibland hörde de hur det skåra och skåra och lien gick jämt och tyst: då blev det bra gröda. De kunde få se med, hur många som skulle dö och födas på året. Då skulle de gå årsgången, och så gå och sätta sej vid en kyrka. Då kunde de räkna det, och de kände igen dem som skulle dö med. Det hågar jag våra talte om, det läre varit många som gick det.