Transkriberad uppteckning

Min morbror hade sett många gånger att det ljuste och var grant så alldeles vid ett berg i Brämhult. Och många gånger hade han sett trollen stod och rörde i en kittel med en käpp, och kitteln var full med guldpengar. Så var det en julafton han skulle ta skatten. Men då skulle han gå sju gånger baklänges kring Brämhults kyrka först på julaftons morgon. Sen skulle han gå åt skogen, och mötte han någon, fick han inte tala eller hälsa. Och så skulle han vara i skogen till kvällen. Men strax innan solen var nere, kom det en liten gubbe och sa inget, men han la' en kaka nybakat bröd på en stubbe ijämte. Och morbror var hungrig, och han tog kakan och åt lite. Men då blev han så sömnig, så han somnade, och han vaknade inte, innan solen var nergången. Men när han hade vaknat, då fick han se att det ljuste, och där var kitteln med guldpengarna och så fullt med små gubbar kring kitteln. Någon hade lärt honom, att om man kunde kasta en gudsordsbok i, så fick man skatten. Han sprang fram och kastade en psalmbok, men som han hade kastat den, så blev det precis mörkt. Och kitteln drogs la undan. Och sen skrattade det åt honom i varenda buske så alldeles så. Han började slå ikring sej med en käpp. Och han vågade sej aldrig dit mer. Nu minns jag vad det berget hette; det hette Hoberget