Transkriberad uppteckning
Näcken efter Ivar Hallberg
Fler sägner från Västergötland
Se alla i Västergötland »
Bällefors, Västergötland
Skogsväsen
(Vet intet om näcken eller sjöråt). Skogsrå ja. De hölls mycket med att kola. Den som skul- le vårda milan hade en liten koja, som han bodde i under tiden. Medan han låg i kojan och sov, kunde en fin fru komma och bulta på. Då hade milan tagit eld. Han skulle ge sig ut och stubba på milan, så att det inte blev drag. Hon skulle göra honom den tjänsten. Hon ville aldrig visa ryggen, för hon var alldeles urgraven ibak. - Det var de som tala om den här händelsen.
1943
Läs sägen →
Bällefors, Västergötland
Befolkningen
Tattare. Förr for de världen runt. De tiggde sej fram eller träng- de sej in i husen och tog obehindrat. Ja, de t.o.m. var så pass, så de ville ligga i åtta - fjorton dar på ett ställe. De höll till på vissa ställen. Min svärmor bodde på ett torp under Palstorp i Bellefors. Det kom ett helt hushåll med krämmare och slog sej ner hos henne och hennes föräldrar. De tog upp hela spisen, när de lagade mat åt sej, och de andra (husets folk) höll på att inte få laga sej mat själva. De var från Finneröja. Det var en tattarebygd. De sålde väl inget. De ville köpa upp kopparskrot och de förtennade kokkärl. Somliga av deras fruntimmer hade spådomsande och spådde folk. Så föregav de att de kunde bota kreatur, men det var dåligt.
1943
Läs sägen →
Bällefors, Västergötland
Novellsaga
Före min tid fanns det tjuvar, som hade sina nästen el- ler jordkulor i de stora skogarna. Det var en flicka i Bellefors, som kom bort, och det var ett tjuvband, som hade tagit henne med sig till en underjordisk koja på Palstorpamon. Hon var hos dem i sju år och fick sju barn. Det första hade fått leva, men de övriga hade de dödat. Så var det en gång, då ville flic- kan gå till kyrkan i Bellefors. De ville inte släppa iväg hen- ne, men hon bad så enträget. Då sa de, att hon skulle få gå, om hon lovade att inte tala vid någon människa, och det lovade hon. Hon kom till kyrkan och ställde sig utanför, där det stod ett fönster öppet. Så talade hon till väggen och talte om, hur det förhöll sej. Sen sa hon: "När jag går hem, så släpper jag gryn på vägen och när jag kommer till skogen, lägger jag ett halmstrå här och där. Det var fullt med folk i kyrkan, och / de hörde, vad hon sade. När flickan hade kommit tillbaka till tjuvanästet, så var bara själve stortjuven hemma. Hon satt och löskade honom. Så hade de en hund, som de hade skurit tungan ur munnen på. Hunden låg ijämte dem, och han hörde att det började rassla utanför, och han småmorrade. Då säger stortjuven: "Vad är det med hunden, har du röjt oss?" "Jag råkade röra honom med foten", svarade flickan. I detsamma rycktes fdörren upp och en hop folk strömmade in. De tog tjuven och gjorde över ände med honom och tösen blev fri. Men den pojken, de hade, han hatade dem för att de kom och tog hans pappa.
1943
Läs sägen →