Transkriberad uppteckning

De gick från den ena ladan till den andra om nätterna förr och sökte efter flickorna; ### kalla- des det. Det var, när höet var bärgat och hela tiden sen före jul, så länge de kunde ligga ute. Det var alla nätter i veckan men mest lördags- och söndagsnätterna. Då förvände de talet, när de kom, så att inte töserna skulle känna igen dem. De talte ### ###. Det var gluggar i ladorna till att krypa in igenom. Då läste de upp några ramsor. Det var både fästfolk och opartiska, som var med. Töserna gick allt ### de med, när höet kom in. Så gick de och håvade i höet, tills de fick fatt på dem. Då skrattade de och väsnades. - De "lekte gömme" i höet, gungade i gungor och hoppade. Föräldrarna tyckte det skulle så vara. / Men föräldrarna bestämde giftermålen, så att det passade med rikedomarne och gårdarne. De fick inte ta ut lysning i nedan. Då blev det mörka barn. Om det lyste i fastan, blev barnen fattiga. Bröllopet hade de sex veckor efter lysningen i brudens hem, om hon hade något. Om de snöade eller regnade i kronan betydde det lycka. De hade också ### om nätterna, och det har de mycket än. Pojkarne hjälper till att lyfta av grytorna. De förstör mest och gör så mycket rackartyg de kan. De kokar kaffe och dricker. Poj- karne får elda och ösa ur grytan. Förr lakade man hela nätterna.