Transkriberad uppteckning

Jag tjänte piga i Sällstorp ett ryck. Det var visst vid sekelskif- tet. Så bodde där en mycket anlitad sömmerska därintill, och en eftermiddag långt fram på hösten det året jag tror det var 1899 var jag där och skulle ha mätt till en kjortel. Jag sinkade mig och såpass ändå, att det var precis nermörkt, när jag skulle mig hem. En bit från vägen låg ett ställe där en fyllehund stod lik så det var riktigt `haut` (haut) att gå förbi, och fort gick den, kanveta. Rätt var det var fick jag höra ett förskräckligt ljud bakom mig. Det riktigt böste (bösta) och när jag vände mig om kom det två svarta hundar lunkande efter. Elden lyste ur ögon och käft, och besynnerligt var det: (!) att vid vilken sida av vägen jag gick, där voro de, och bare böste och häste. Men vid nästa avtagsväg till gdn där det var lik blev jag kvitt dom. De skulle fram där, ty Skam /x = hemskt/ stånkade / var ägare till bondens själ.