Transkriberad uppteckning

I Torpa var dä en gång en kär som va ude å skyssa en präst. Rätt som daj körde komme de te aj så hiskeligt bratter li. Då börja prästen bli rädder att daj skulle köra ihjäl se dä så han sa te kärn. "Detta går la gärt." Han hållde ju män att där va illa svårt å uhälligt å köra, så då kunne lätt gå illa, men så tela´n. "Att dä ju dä ja väjd du ä beråjder." En knalle kom en gang upp till dett ställe i Va- bränna och ville stanna där över natten, han var uppifrån Kind. Det fick han. Han visa sig så väldigt gudfruktig. Om morron, när han var kommen opp, lade han sig på knä vid en soffa och gjorde bön. Så låg där en "härstajn" (bryn- sten) under soffan. Den tog han och la i "lommen" medan han gjorde bön. Gubben på stället fråga: "Gör i så war måre far ?" Jaha, Gud i lov det gör jag", sa knallen. Då sa gubben: "Ja, då har i många härstajna, far.