Transkriberad uppteckning

Det var en gammal rik man, som hade sina jordiska skatter mycket kära. Han ville inte, att någon av hans anhöriga skulle ärva dom, och därför beslöt han att gömma dom. En söndag ville han, att allt gårdens folk skulle gå till kyrkan, vilket de också gjorde. Men så var det en dräng, som anade oråd. Han tog på sig kyrkkläderna, men istället för att gå till kyrkan, smög han sig upp- på hörännet för att vaka på den gamle. Om en stund kom han också bärande på ett penningskrin och en spade. Han grävde ett hål i lådan och satte ned skatten och lade en sten över, samt höljde över med jord, under det han mumlade: "Den som inte kan plöja med en höna och härva med / en tupp, han letar aldrig dessa penningar upp." Drängen, som låg på rännet, hörde alltsam- mans, och han tänkte för sig själv, att det skulle väl ingen konst vara att leta upp dom, han visste ju vad de låg. Så snart den gamle gått gick han ned och försökte leta upp skatten. Men hur det var fatt, vad de o- möjligt att hitta något, hur han än letade. Skatten var som försvunnen. Han gjorde då vid ett lägligt tillfälle en liten harv och spände för tuppen. Denna flaxade över la- dan, och då skrapade harvpinnarna över sten- en. Nu var skatten funnen, och drängen hade i en hast blivit en rik man.