Transkriberad uppteckning

I längesen flydda tider trodde människorna att om någon slog ihjäl en orm fick den sedan under sommarens lopp ofta träffa ormar och ju flera ormar den slog ihjäl, desto flera måste den råka ut för. – Här i skogsbygden har levat en man, som kallades ”Skäppe-Henriken” därför att han förfärdigade skäppe-mått och sålde. Det sades om honom att han slog ihjäl så många ormar, som han påträffade. En dag under slåttertiden mötte han en ganska stor, vit orm. Henrik tyckte att ormens sade: ”Jag är orm- konung. Du har ju dödat så många ormar, som jag har sänt ut. Will du träffa mig i morgon så få vi se vem som är starkast du eller jag”. – Mannen svarade att han ej var rädd om han ock- så mötte alla ormar från Halland. / Följande dag gick Skäppe-Henrik ut på ängen för att ”slå”. Efter någon timmes förlopp infann sig ”ormkungen” jämte en hel hop andra ormar. Alla reste sig på sina stjärtar och vände huvuden emot Henrik. Han fattade sin lie och började meja ned dem, som de hade varit gräs. – – Ormkungen – räddade sig genom att krypa ned uti ett hål i marken. – Skäppe-Henriken begav sig derefter till sitt hem och hämtade en spade med vilken han gick till platsen där ormstriden hade stått och började gräva i jor- den där han sett den vita ormen försvinna. Om en stund fann han en låda med mynt och värdefulla kopparsaker uti. Från den dagen var Skäppe-Henriken en smått förmögen man. Byn där han levat heter Ormhult och ännu i vår tid finnas där många ormar. Liten orsak stor verkan. Liten tuva stjälper ofta stort lass. –