Transkriberad uppteckning

Sagesmannen berättar efter en farbror född på 1820-talet: "Vid en påskahög i Grimeton hade ungdomen samlat sig och fingo då se en påskakäring, som stod och värmde sig vid elden. Då var där en av karlarna, som tog en brand – han låtsades stå och röra i bränderna – och kastade på käringen. Men då blevo de andra rädda – för de förstodo ju vad det var för en käring – och sprungo till närmsta gård och den, som kastat branden, sprang efter. De hörde hur käringen kom efter och schasade. Men innan hon hann fram, tog mor på stället en skinnpäls och den hängde hon utanför förstugudörren. Sen låste hon. Ungdomen fick bli där över natten för de tordes inte gå hem. På morgonen fingo de se att skinnpälsen var nappad i småsmulor. Detta var käringens hämnd."