Transkriberad uppteckning

På en gård i nr 2 Sintorp hade man stor otur med kreatur. Allt dog. Eftersom de köpte in nya djur och de varit på gården en tid, sjuknade de och dogo. Så hade de en gång köpt en tjur och en kviga, men ock- så de dogo. Då tog hustrun på gården skinnet av des- sa djur och reste in till Göteborg för att sälja desamma. Då hon sålt skinnen, gick hon till en s.k. klok gum- ma Spå-Eva boende i Göteborg, för att få något råd för den olycka som alltid följde dem. Spå-Eva sade nästan genast till hustrun."I fån ingen tur till kreatur, ty under lagårdsgolvet är nedgrävt någ- ra ben, som ska bort. När du kommer hem, ska du sä- ga till din man, att han ska bryta upp den stora hal-len (stenen) som ligger inom fähusdörren, där ligger benen.Tag dem och bränn upp dem och släng ut askan genom "mögedörren" (gödseldörren) / Då hustrun frågade, vad hon var skyldig för det här rådet, svarade Spå-Eva, 25 öre. När hon fått slanten tittade hon noga på den och sade "Den här har du fått för skinn, som du sålt idag." Hustrun blev helt rädd, ty hon hade ej talat om skinnaffären. Så fort hon kommit hem och omtalat för sin man Spå-Evas ord, gick han strax ut till ladugården och bröt upp stenen. Och riktigt nog låg där verkli- gen en stor benhög, som så borttogs, brändes och kastades ut. Sedan miste de sällan eller aldrig något krea- tur på gården.