KORPMET@
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Lindome, Halland 1927

Självspillingar. Begravning - gå igen.

Berättare: Alfr. Augustsson (f. 1865)
Upptecknare: Signe Svensson

Transkriberad uppteckning

Självspillingar begrovos förr utan ringning. De skul- le lyftas över kyrkomuren och fingo begravas på kyrkogår- den endast där, det inte var röjt. Dessa brukade spöka intill dess deras tillmätta livstid annars skulle varit ute. Liket av en som blivit mördad skulle ej ruttna förr- än det blivit uppdagat vem som var mördaren.

Socken Lindome
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Självspillingar. Begravning - gå igen.

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Lindome, Halland

Skefver / engelska sjukan

Här kallar de alltid den sjukdomen skefver. Där bodde en gumma i Elfsåker, som kunde bota den sjukan. Dit reste många. Hon kokte dekokter, som en fick köpa. Dit reste folk ifrån alla orter att söka henne. /Denna gumma är moder till nuvarande överläraren i Göteborgs folkskolor, Elof Lindälv, sägs det./ Många reste till Kungsbackagumman. Det trodde de var bättre, ty då gick skefvern bort på 8 dar. Hon kokte en smörja och så fick de medecin att ta in.

1942 Läs sägen →
Lindome, Halland

Offerkast

Mellan gårdarna i Dvärred och gården Lund i Anderstorps by i Lindome socken går över bergåsen, som brukar kallas Annesåsen, en stig eller genväg. Numera användes den knappast. På den stigen har funnits ett varp, som min mor brukade tala om. Hon hette Mathilda Olsson och var född 1865 i Dvärred och brukade ofta gå där. De som gick förbi brukade kasta en sten eller pinne där. Äldre kallade det bara "varpet". Mor brukade berätta en sägen härom: Det var på den tiden det var krig mellan danskar och svenskar. Då satt där en gång en gammal gumma vid stigen, när en svensk knekt gick förbi. "Vad gör du här, käring", frågte knekten. "Jag dövar kulor och krut för de svenske", svarte käringen. När knekten hörde det slog han ihjäl käringen. Så blev där ett varp. / Anm. Ordet "dövar" betyder i halländskt folkmål och dialekt ungefär det- samma som "förminskar kraften av", det är inte riktigt detsamma som att förstöra utan har en något svagare betydelse. 2. I byn Hassungared, öster om Lindome kyrka, ligger ett litet ställe på ett par tunnland jord, som kallas allmänt Varpet. Det ligger ett stycke från landsvägen Lindome-Hällesåker uppe i bergen. Han, som bodde där kallade de "Varpen", men han är död nu. Ingen sägen är om hur torpet fått sitt namn, men det låter ju litet säreget.

1942 Läs sägen →
Lindome, Halland

Digerdöden/pesten

Mina sagesmän använda både benämningen "pesten" och "digerdöden" om nedanstående, så det är ej gott att veta om det gäller någon pest för några århundraden tillbaka eller digerdöden. Intill Porsagården i Dvärred i Lindome skola "under berget" och nordväst om gården ligga några gravkullar i en äng, där de, som dogo i pesten, blevo begravda. Enligt ägaren /G. Påsse/ skola dylika gravar funnits även söder intill trädgården, men dessa ha försvunnit under årens lopp och äro bortodlade. Huruvida dessa högar kunna ha varit efter ett järnålders- gravfält går numera ej att avgöra. "Under berget" skola tre st. runda högar finnas. Sägnen berättar, att digerdöden gick hårt fram i bygden. På gården Holmen, som ligger nära västgötagränsen, norr i socknen, dogo alla ut utom ett fruntimmer, som blev kvar. / I Dvärreds by och på Högen i Greggered dogo också alla ut, men där blev en man kvar här i Dvärred, och han skall ha hetat Elver. När han såg, hur alla dogo, blev han rädd och flydde. Men då hörde han en röst- om det nu var i sitt inre eller annan röst, vet jag inte- som sade: "Gå hem och sköt de sjuka och begrav de döda, ty dig skall intet ont vedefaras". Då gick han hem igen. Han brukade sjunga en psalmvers, när han begrov någon. Det hette Lindarne, det ställe, där han grävde ner dem. Från den mannen och den kvinnan från Holmen härstamma nu de ännu levande.

1942 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR