Transkriberad uppteckning

Det var en käring, som kunde så mycket, att hon aldrig behövde vara utan smör. När hon behövde nåt smör antingen för egen del eller för till att sälja, så tog hon bara kärnan med sig och gick ut till en nord- rinnande bäck hon hade nära sin stuga och satte sig i bäcken och kärnade. Där satt hon i bäcken och kärnade och så sa hon: ”All bonnens nötta I mi bötta.” Hon sankade rent okristeligt mycke smör.