Transkriberad uppteckning

De gick med stjärna på annandagen. Det skulle ju egentligen efter bibeln vara på trettondedagen, men här gick de annandagen. Jag såg det en gång, när jag var femton år, och det gjorde ett sådant väldigt in- tryck på mig. Det var förstås nere i Hjärtum, men jag har hört dem berätta om det häruppe också. Herodes och Morialands konung och deras tjänare var grannt klädda i någon sorts uniformer. De vise män- nen och herdarna var klädda i avlånga vita hattar och vita skjortor. Herdarna var vanligen pojkar på en 13 å 14 år. Och så var det Josef. Annars bruka de ju kalla honom Judas, men här var det Josef. Han skulle springa omkring och göra skälmstycken. Stod där ett ljus någonstans i rummet tog han det, för det skulle de ha till stjärnan. Han var klädd i en hatt av bark och så hade han en yx i handen. / När de kom fram på gården ställde de upp stjärnan framför fönstret och snurrade på den, och så sjöng de: "Denna stjärna hon lyser så vida omkring, :/: hon lyste de vise männen till Betlehem." :/: Sedan kom de då in, och då sjöng de: "Goder afton här inne båd herre och fru :/: vi önska eder alla en fröjdefull jul. :/: En fröjdefull jul till vart hem här i nord :/: vi önska till alla som bo på vår jord. :/: Så ordnade sig deltagarna i rummet. Stjärndragarn, som ju inte var någon biblisk person, ställde sig åt sidan. Herodes gick längst upp i rummet, de vise männen ställde sig till vänster om honom och herdarna vid motsatta väggen. Och Morialands konung stod vid dörren mitt emot Herodes. När de var uppställda sjöng de stjärnvisan, som började: "Guds son är född i Betlehem på denna dag efter Guds välbehag." Sedan var det en vers så: / "De vise män och konungar av Österland, som kommo ifrån Median till Betlehem, uppläto sina håvor med största hjärtans rörelse och skänkte honom gåvor guld, myrran, rökelse." När de hade sjungit hela stjärnvisan, började själva cere- monien. Då sätter sig Herodes på sin tron (en stol) och säger till Morialands konung: "Vad är du för en man som är kommen till mitt land? Du är svart som hin och liknar mer en sotare än en kristen man." Morialands konung hälsar och säger: "Jag är väl ingen hin fast jag är svart. Jag är en herre och konung från Moriaa land det visar min gyllene stjärna försvann." Herodes: "Och är du herre och konung från främmande land så faller du ner och tillbeder mig." / Morialands konung: "Kan inte min tjänare få agera min person?" Herodes: "Nej, du själv eller dö." Då knäfaller Morialands konung på en duk, som tjä- narna lagt fram, och de vise männen håller sina svärd och herdarna sina stavar, som var grant ut- styrda, över dem, och så gå de i ring omkring dem. Sedan befaller Herodes sina tjänare gå ut och döda alla gossebarn, och så korsar han klingor med de vise männen. Sedan skulle allesamman trakteras, för ingen fick ju bära ut julen, och när de gick, så sjöng de: "Haven tack, haven tack för redligen skänk. :/: Eder lott må varda hos Gudi betänkt. :/: Men om de inte var belåtna med vad de fått så ändra- de de den versen lite. Och till slut sjöng de: "Nu önska vi eder mången god natt :/: som himmelen är utav stjärnor besatt." :/: När de hade gått från det ena stället till det andra / blev de till slut druckna, och då var det ju inte så vac- kert längre. Tidigt på morgonen annandagen red de staffansritt. Hade de små hästar red de in i husen, och så sjöng de Staffansvisan, men den känner jag inte till, och så blev de trakterade. På annandans morgon skulle de upp och putsa fähus och stall för varandra. Men det var inte alltid det blev till så stor nytta, för det kunde hända de öste in i stället för ut, om de inte var så goda vänner med den de måka för.