Transkriberad uppteckning

På julafton skulle de vara tidigt uppe och ha rysligt brått hela dan, men de skulle inte spinna eller sånt där. De skulle all- tid kasta och bära in den sista säden. Stugans klädsel. De satte en stor duk i taket och en grann duk mitt i. De gjorde kronor av halmpipor och satte i taket. Så var det en del som gjor- de kronor av ståltråd och rispade tyg och virade om, och så satte de ljus i kronan. Runt väggarna hängdes på stänger vita dukar. Julgranen. Jag minns aldrig att de hade julgran där jag tjänade. Det första jag begynte göra grannt med här var ett äppleträd med fot av trä och många pinnar runt om den långa kvisten, som stod rätt upp. Det var längre pinnar därnere, och så kläddes det med äpplen och papper. Sen blev det jula- båge och sen blev det gran. Julabågen det var en båge av / trä som var klädd med papper, och så var det ljus i den. Granen kläddes med äpplen om en hade några och ljus och konfekt om en hade. Julhalmen. De hade halm på golvet förr, men det har inte jag sett, bara hört talas om. De talte om att de gjorde en bock av halm om julen, och den skulle de göra en del konster med. Julbrasan Då skulle en lägga på hackat björkris. Det brann hela kvällen, men björkriset skulle läggas på så det brann ned innan vi la oss om kvällen. De skulle inte få röra julbrasan. På morgo- nen skulle det vara spår i askan. Julklappar. När jag var barn hade vi julklappar, men jag hörde aldrig mormor tala om det. Det var ingen julatomte då, som det är nu. Julbordet och julbröden. I julhögen var det vörtbröd och annat bröd. Det var fyrahju- lingar och julapytter (som höns) och hästar och käringar. De kun- de vara av vetedeg eller pepparkaksdeg, det beror på hur stora / de var. Det var många bröd i varje hög, och så fick de kakor av andra, så det kunde bli stora högar. Den kakan som skulle sparas till våren, skulle visst också ligga på bordet. Den som sådde skulle äta av den, innan han gick ut och sådde. Jag bakade en fyrahjuling, som jag gömde i säden tills de sådde, men mormor sa till mig att jag var dum. Kreaturen. Julafton om kvällen får kreaturen än idag lite bättre än eljest. Hönsen skulle ha av julgröten och katten med. Julaftons kvällsvard. Vi hade träluckor för fönstren, som vi stängde igen, men de stängdes jämt när det var kallt. Kärl och allting skul- le stå på bordet över natten. Jag vet inte varför. Tomten skul- le ha gröt. Det ställdes på logen, sa de. Ett ljus skulle brinna hela natten. Det gör de än. Klockan 12 skulle det dansa, för Frälsaren skulle födas klockan tolv. Tydor och märken julafton och julnatten. Min mor skar små tärningar av bröd, lika många som vi var, och gjorde skåror i dem, så att hon kunde skilja på dem, och så la hon dem i en skål med dricka. / Var det så att alla gick ihop i en klump, då skulle alla leva över, men var det någons tärning, som gick isär, då skulle den dö under året. Julnattens andeväsen. Då skulle alla döda vara uppe och ute. Klockan tolv hade de otta i kyrkan. De sa alltid förr att om en kommer in i kyrkan på morron och stryker med handen på bänkarna, är det grus på dem. – Odens jakt kan vara ute när som helst.