Det är en plats som kallas "tre högar" emedan det där är tre stora ättehögar. Mellan dessa högar ligger ett hus, däri en broder till berättaren har bott. När hans första barn, en flicka, föddes för omkring trettiotvå år sedan, grävde han ned efterbörden, i kanten på den ena "högen". På natten blev det sedan oro i huset. Det knackade i väggarna, samt på dörrar och fönster, det var även uppe på loftet och knackade och höll på, på detta sätt hela natten. Dagen därpå talade han med traktens gamla barnmorska om spökeriet under natten. Hon sade då till honom, att åter gräva / upp, det han grävt ner i "högen" dagen förut och sedan gräva ner det på något annat ställe. Detta gjorde han också och sedan blev det åter ro i huset och hördes aldrig av något sådant väsen mera, på nätterna.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
