Transkriberad uppteckning

Maran var farlig. Hon red hästarna, så att de stodo alldeles genomsvetta och utmattade, när man kom till stallen på morgonen. Särskilt förargligt var det, att hon flätar manen på hästarna, och det var så illa svårt att reda ut sådana mantovor. Om man hängde upp en skjuten skata inne i stallen, så skydde maran. Var där två hästar, så skulle skatan hängas emellan dem. Att maran red människor har jag aldrig hört.