Transkriberad uppteckning

Förr talade de om att det fanns människor som kunde ta makten av både folk och fä. Men jag har aldrig träffat någon sådan. Det fanns också sådana som kunde förvända synen på andra. En hörde jag som var styv till det. Han slog vad med några stycken, att han skulle krypa igenom en stock som låg där ifrån den ene änden till den andre. Han började och det såg ut precis som om han krupit allt längre och längre in i stocken, och till sist var han inte synlig alls. Men så kom där en karl, som inte hade varit med från början och som han sålunda inte hade förvänt synen på, och denne sa till de andre: - I ä dumma. Ser I inte att han kryper på / marka ut från stocken. Då sprack det sönder. Då sågo de allihop hur han kravlade på marken. Om någon var förälskad i en annan och ville ha den lika kär, som han (hon) själv var, så behövde han bara skära sig aldrig så lite i en finger och laga så att en droppe blod kom i något, som den andre parten skulle dricka (mjölk,, kaffe e.d.)