Transkriberad uppteckning

På den stora kungsgården Åskloster i Ås socken höll man på att köra in hö. Patron hade främman- de ända uppifrån Stockholm, fint folk. De hade nog aldrig sett sånt arbete, så de skulle nödvändigt ut och se på, hur folket bar sig åt. Patron följde med, det förstås. De körde med oxar på den tiden. Stora, starka oxar hade de, och de lässte väldiga lass. Då tyckte en av Stockholmsfröknarna att det var rent synd att tvinga de arma djuren att dra såna lass. Men patron bara skrattade och sa att det inte var så farligt. - Vi ha en bonde här strax intill, som utan svårighet drar ett sådant lass, sa han. Det ville de främmande inte tro. Och så slogo de vad. / Då skickade patron bud efter Sven i Ånäs 1) Han var känd över vida trakter för sin oerhörda styrka. Han kom. Patron sa till honom: - Hör du, Sven, du får det här hölasset, om du själv drar hem det till Ånäs. Sven grinade brett och sa: - Ä dä nôra å herrskapet, som vell åka så sätt er på, så många som vell. Och desse fine fröknarna tyckte det var roligt, så de klättrade upp allihop och en del herrar också. Och så klämde Sven till och drog. Sakta gick det, men han mattnade inte. Så länge han var på stora landsvägen över det stora släta åkergärdet gick allt bra. Men när han vek av från stora vägen och skulle uppför backarna till Ånäs by på sämre väg, så började Sven bli lite rädd, så han stannade ____________________ 1) Ånäs är en by som gränsar till Åskloster, men avståndet blir rätt betydande, enär Åsklosters ägovidd är synnerligen imponerande. / och ropade upp till de åkande: - Dä ä la bäst, att I hoppe å, för annars kunne I kanske slå i mark å fördarva er. De lydde honom, ty lasset skakade så pass, så det var inte lätt att hålla sig kvar. Men Sven drog hem sitt hölass med glans. (Den allbekanta historien om salttunnan är också knuten till Starke Sven i Ånäs. Johansson kunde även den, men jag har förut återgivit den efter annan meddelare, som för resten inte kunde den nu anförda. J.K.)