Transkriberad uppteckning

När den första kyrkan skulle byggas här i Landa, var det meningen, att den skulle stå på Bollestorps gärde. Vi kan se platsen genom fönstret. Där började de bygga. Men det gick dåligt. Vad de byggde på dagen revs ner om natten. Till slut förstod man, att det inte lönade sig att fortsätta. Så hade man hört talas om, att det enda säkra sättet att få reda på en lämplig plats, vore att låta ett par stutar driva i väg, vart de ville med en bygg- nadssten till lass. Men det skulle vara stutar, som blivit uppfödda med enbart mjölk. Det var na- turligtvis omöjligt att uppbringa sådana. Man fick lov att lägga på ett par stutkalvar och se till, att de inte fingo något annat än ren mjölk. Det tog tid, men det gick. / När stutarna blivit så pass gamla, att man kunde tämja dem, så spände man för en vagn och lade en duktig sten på denna och nu fingo stutarna gå vart de ville. Då hörde man en försmädlig röst ropa till: "Vallakalv!" Då blev man rädd att kalvarna någon gång fått mjölken uppblandad med vassle (valle) och så skulle man bli tvungen att göra om hela historien. Men det gick bra i alla fall. När stutarna kommo till den plats där Landa kyrka nu står, så föll stenen av sig själv ned av vagnen. Stutarna lade sig inte. För något mer än hundra år sen (år 1804) må- lades Landa kyrka. Sedan målaren hade rest, upptäckte man, att han helt enkelt tagit bilderna ur kyrkans stora bibel och förstorat dem. Han hade klippt ur bilderna och således fördärvat hela kyrkobibeln. Nä, jag tror inte, att den bibeln finns kvar nu. Just i dagarna har man i tidningarna / gjort mycket väsen om några gamla apostlabilder, som hittats i ett loft i nr 3 Nortorp, och som tydligen för- skrevo sig från en läktarbarriär. Och det var så sant, det vet jag bäst. Jag var själv med och hjälpte kyrkvär- den att slå ihop den binge, som bräderna med gub- barna på, användes till, och det var jag, som sågade av hörnena, som inte passade.