Transkriberad uppteckning

Det är nog en 200 år sedan det fanns en prost i Frillesås, som hette Heill 1). Han hade en dräng, Anders. Det var en bra arbetare, ärlig och pålitlig, men han var så full av spektakel, som en kyrka full av bönder jul- ottan. Det var det roligaste han visste att göra andra spratt, och de voro inte alltid så fina. En dag kom prostinnan och bad honom, att han skulle bära in lite vatten i köket. Ja, Anders fick tag i ett par stora spannar, bar in vatten och slog på köksgolvet så att det stod högt på väggarna. Om en ______________________________ 1) Här sviker meddelarens för övrigt briljanta minne honom; det har aldrig funnits någon präst med det namnet i Frillesås. Den ende kände är en kyrkoherde Caspar Hejlius i Tvååker, som nämnes 1694 (och 1708). Hans egen måg khde Nils Bagge i Fagered skriver dock hans namn Heill. / stund kom prostinnan ut i köket. Hon klev i vatten nära på till knäna. - Men, Anders då! Vad tar du dig till, sa hon. - Prostinnan sa ju, att ja skulle bära vann i kö- ket, försvarade sig Anders och såg så menlös ut som helst. Prosten skickade Anders och en annan dräng ut åt utmarken för att hämta hem ett par får från betesmarken. Den andre drängen fick en snäll söa, som villigt följde med, men den Anders fick på sin lott bara konstrade och satte sig på tvären. Till slut blev Anders arg och sa: - Ja stecker´na. - Å, du ä la inte galen! Vad tror du, prost- en skulle säga. - Jo, ja stecker´na, mente Anders och rycktes med söan. Och i ett enda nafs hade han kniven uppe och / stack söan. Sen tog han kroppen på axeln och följde med kamraten. Han gick in till prosten och sa: - Söan blev så sjuk på vägen, så ja tordes in- te annat än att stecka henne mä däsamma, för köt- tet skulle bli te nötta. Och prosten tackade honom och berömde honom för han hade varit duktig. Men en gång tänkte prosten, att han skulle ge Anders lite betalt för alla hans många spek- takel. Prosten skulle resa bort på några timmar, och An- ders skulle arbeta på vedbacken. Prosten tog en järnlänk och fäste den ena änden om livet på Anders och låste fast den andra kring ett träd. - Såja, min käre Anders, nu kan du stå här en stund, sa prosten. Arbete har du! - Förallandel, sa Anders, dä blir så bra, så bra. Prosten for, men så fort han var ur sikte, så tog Anders till yxan och fällde trädet, så att när pros- / ten kom igen, så låg trädet fällt, och Anders var borte på nya äventyr. Det knepet hade prosten inte tänkt på.