Transkriberad uppteckning

Sedan husbehovsbränningen var förbjuden var det många bönder, som hölls på i smyg. En bonde höll till långt bort i skogen, och det gick bra för honom i många år. Länsman misstänkte honom, men han kunde ingen- ting bevisa. Till sist var det bondens egna grisar som röjde honom. Han hade dem att komma bort till bränneri- platsen och få drank. Länsman rannsakade i bondens hem och fick syn på grisarna, hur de satte av inåt skogen. Länsman efter och kom så rakt på bonden, där han som bäst skötte arbetet. Han försökte inte neka. Länsman och han pratades vid i all sämja och länsman undrade, hur han skulle kunna få redskapen med sig. Bonden erbjöd sig att springa hem efter häst och vagn, om länsman ville sköta pannan, för det vore ju i alla fall synd att låta / så mycket brännvin förstöras. Det tyckte länsman var bra. Men bonden sprang efter ett par ojäviga vittnen och så överraskade han själva länsman med olaga brännvinsbränning! Ja, vad skulle länsman göra! Men så många pengar som han fick upp med, det var rent ogudakt- igt.