Transkriberad uppteckning

Det var en präst, som tog sig för att predika om barmhärtighet. Han la ut´et väldeliga, så han grät själv. Han sa att den som hade mycket av denna världens goda, skulle alltid dela med sig åt dem, som hade mindre. Och han slog i predikstolen och domderade och var så ivrig. Dethära satt klockarn och hörde på. Och det låg och grodde i honom. Prästen hade mycket, och klockarn var fattiger. Men faen i dä, skulle inte han försöka lära prästen, att leva efter sin predi- kan - lite grand åtminstone. Klockarn hade bara en mager ko, men prästen hade minst tjuge. På söndagskvällen, när prästens kor drevs hem, passade klockaren på och tog så många han hade rum / för, och sa att prästen hade skänkt honom dem. Präs- ten blev himlaarg och for iväg till klockarn och skäll- de ut honom som tjuv, stortjuv. - Så, så, sa klockarn. Pastorn predikade så rörande i dag, så jag trodde, att pastorn hade mening med det, och därför tog jag korna. Och jag behåller dem med. Och så blev det.