Transkriberad uppteckning

Karl XI och fogden. Konung Karl den elfte var ofta ute och for i sitt rike. Han reste alltid ensam och var alltid simpelt klädd, så att ingen kunde känna igen att det var kungen. På det viset fick han reda på mycket, som han aldrig skulle fått veta, om han kommit som en kung. En gång kom han sent en kväll och tog in på en gästgivaregård över natten. Han gav sig i språk med gästgivaren om varjehanda. Där bodde en av konung- ens fogdar i närheten, och den främmande var ny- fiken och ville gärna ha reda på hurdan karl denne fogden var. Ja, gästgivaren talade om en hel del, som inte var vidare vackert. Han berättade om en bon- de där intill, som hade ett par vackra hästar. Till ho- nom kom fogden en dag och tvingade honom att byta / bort sina granna hästar för en enda gammal luring. Bonden tordes inte säga nej, då fogden begärde det, utan han fick nöja sig med kraken. Den främmande frågade om detta var riktigt sant, och gästgivaren svor på att det var sant vartevelia ord. Nästa morgon sporde han om gästgivaren ville skjutsa honom till den gården, där den lurade bonden bodde. Det gjorde han gärna. Kungen for dit och språ- kade själv med bonden, och till sist ville han köpa den hästen, som fogden bytt bort. Den blev inte dyr, för den var inte mycket värd. När de kommo tillbaka till gästgivaregården, så ville Karl att de skulle resa till fogden och fråga, om han ville byta hästar. Men då sa gästgivarn nej. - Då kunde jag lika gärna tänka på att själv bli fogde, sa han. För då bleve jag alldeles olycklig för fogden, sa han. - Då reser jag ensam, sa främlingen. - Men det är farligt, invände gästgivaren. / Han fick den gamle hästakraken bunden efter kärran, och så for han. Han körde ända fram till stora trappan vid fogdebostället. Fogden kom ut med detsamma och börja- de svära och gorma för denne simple karlen vågade sig fram till stora trappan. - Jag ville bara byta hästar. Jag har hört, att fogden gärna vill byta, sa den främmande så beskedligt. Då blev fogden rasande och sprang genast in efter en stor blypiska och tänkte ryka på den oförskämde. Men då sa Karl: - Hut, drummel! Och så öppnade han på kappan, så att fogden skulle förstå, att det inte var nån vanlig stackare han hade råkat ut för, och så sa han, att han var kungen själv. Och så kom domen: - I morgon klockan åtta ska du vara på gäst- givaregården ridande på den där kraken. Sen ska du få veta din dom. Sen var det inte mycket mer. Fogden blev avske- / dad på grått papper och tvangs att lämna igen hästarna till bonden och till på köpet bekosta bröllop för bondens dotter. Kungen satte gästgivare till fogde i hans ställe.