Transkriberad uppteckning

Karl den tolfte reste igenom här, när han skulle till Norge och kriga där. Han red ensam, för det bruk- te han oftast göra. Han bytte häst här i Rågelund här i Landa, för där var gästgivaregård på den tiden. Nå, där gick det bra för honom, och han fick en pojke med som skulle ta hem hästen. Men ingen männi- ska visste, att det var kungen. Men när han kom till nästa gästgivaregård - det var Torpa i Fjärås -, så var där ingen häst inne, och ingen väntades hem heller. Men kungen ville inte vänta. - Då rier vi te Kongsbacka, sa Karl den tolfte. Pojken ville inte gärna, men han blev så illa tvung- en för han fick inte igen hästen. När de kommo till Kongsbacka var det bara / natten. Ingen människa fingo de vaken, och stall- dörren var låst. Då blev kungen rasande. Där låg en stor stock utanför stalldörren. Då sa Karl till skjutspojken: - Ta du i den lelle ännen så tar ja i den store, och sen klämmer vi te stalldörren, sa han. Ja, det gick, så det small efter´t. Vid första sla- get ramlade dörren in. Men där fanns inte en enda hästakrake. Och så stod kungen där lika illa. Den hästen, han hade ridit från Rågelund, var rent förbi. Hur han bar sig åt för att väcka folket, vet jag inte, men till slut fick han ändå en ny häst och en karl som skulle följa med. När de skulle sitta upp, frågade Karl: - Vad heter du, gubbe? - Karl Karlsson, svarade gubben som san- ningen var, för han anade inte, vem det var han skulle följa. / - Jo, kors, dä heter ja mä, sa den andre, och så talte han om vem han var.