Transkriberad uppteckning

Orakel. Ungdomen brukade plocka av bladen på prästkragar för att få veta, om de kom att få den eller den. Nattfrierier äro alldeles okända här. bönaman har jag aldrig hört talas om. Lysning. Lysning skulle alltid ske på ny, men vad detta skulle tjäna till, har jag aldrig hört. Inga särskilda bruk eller upp- tåg förknippades med lysningen. Fästfolket skulle inte höra på sin egen lysning. Då gingo (eller åkte) de gärna till någon grannkyrka. Klockaren skulle ha en tolv- skilling, för han "bar upp lysesedeln". Bröllopet hölls i brudens hem, och vigseln skedde hemma; aldrig i kyrkan. Det brukade hållas i tre dagar. Det var mycken mat och mycken dans. Det fanns alltid / två spelmän, en fiolspelare och en klarinettist. Alla gäster skulle medföra förning (###). Den bestod av en stor brödkaka, en sötost och en risgryns- pannkaka samt en "kransekaga" avsedd till kaffebröd. Bröllopsmiddagen avåts alltid vid sittande bord. Gäster- na ordnades efter släktskap och efter rikedom. Brännvin serverades i ölglas, som gingo från man till man och påfylldes efter behov. Det lades aldrig några pengar eller andra gåvor till brudparet. Men spelmanspengar och kockapengar samlades ihop av gästerna. De vanligaste danserna voro vals och pol- ska. Det förekom nog att man dansade kronan av bruden. Fastän någon brudkrona fanns inte. Men det var väl bara för att få se, vem som skulle stå brud nästa gång. Andra bröllopsdagen skulle det skaffas kocka- bränsle. Då strömmade nästan alla manliga gäster ut, fingo tag i en vagn, som de drogo själva, och / höggo nån liten buske, om de kunde hitta någon i våra skoglösa marker, och drogo den under mycket skämt hem till kocken, som skulle bestå en sup. Spelemännen voro alltid med och för det mesta fanns det par spektakelmakare, som voro utklädda på något löjligt sätt.