Transkriberad uppteckning

Det bodde ett fattigt folk i en liten torpstuga här i socknen. Manen hade lyckats få arbete i stan. Han kom hem på lördagskvällen och gick tidigt på måndagsmorgonen. Då skulle han ha matsäck med sig för hela veckan. En fredag kom en granne och ville leja torpar- hustrun till hjälp att skära korn följande dag. Hon måste i alla fall neka, fastän hon rysligt gärna ville ha den lilla extra förtjänsten. Hon sa, att hon nöd- vändigt måste bli hemma och baka, så att hon hade något att skicka med mannen på måndagen. "Och" - tillade hon - "kornet står på rot än !" På lördagsmorgonen var det för henne att ta skä- ran och ge sig ut i kornåkern och skära så mycket korn, som hon trodde behövas. Sen ställde hon sig på / logen och "daskade" nekerna mot logbalken för att ur kornen. Så var det att dra upp bakugnen för att få säden så pass torr, att det blev möjligt att mala den. Det tog tid. Först måste hon naturligtvis kasta kornet, så att hon fick det rent från agnar. Sen tog hon fatt på hemkvarnen och mol kor- net till mjöl. Var och en, som roat sig med att försöka mala på en hemkvarn, vet, hut tungt detta arbete kan vara. Så kunde hon då ta ihop med baket: Sätta i deg och få den att jäsa; knåda den och forma den till kakor. Sedan elda upp ugnen igen, sätta in kakorna, sedan ugnen blivit rensopad, ta ut dem igen i sinom tid och slutligen låta dem svalna. Men när söndagen bröt in, lade hon i alla fall tolv stora kakor liggande färdiga att läggas i mannens matsäck på måndagsmorgonen. Så kunde en torparhustrus dagsverke gestalta sig för en 60 - 70 år sedan och det var minsann / inte värt, att hon jämrade sig för det, eller tyckte, att det var något märkvärdigt.