Transkriberad uppteckning

När sädesärlan kommer, så är det rätta tiden att så. En kaka av julbrödet gömdes alltid till våren. Då skulle både dragare och folk ha med av den. "An- nars kunde de inte våra". Jag minns inte själv denna sed. Men min gamle far talade om det för mig. Jag tjänte i mina unga år hos en bonde i Bolg i Ölmevalla socken. På våren, när han gick och sådde, såg jag, hur han satte ifrån sig såskäppan och tog upp några små, röda kryp från mullen och gnodde sönder dem mellan händeerna. - Men varför göra I så, frågade jag. - Jo, sa bonden. Då blir läkehänner å da´. Om ja lägger näva på ett stt sjukt djur, så blir det bra. Och / om en gör en liten deg och rullar den mellan nävarna och ger djuret in dem, så slår det inte fel, att djuret blir friskt. Jag frågade honom, vad krypen hette, men de visste han inte. Om en råkar hoppa över någon liten fläck på åkern, när en sår, så betyder det, att såningsmannen kommer att dö inom ett år. "Han sådde te si egna grav", heter det. Själva fläcken kallades "likkista".