Transkriberad uppteckning

Då var det ett liv. Stora flockar av gubbar och yng- lingar - mest kanske det senare slaget - kommo ridande och hälsade på i varenda gård. De medförde en Knut. Det var en halmgubbe, vilken i sitt inre dodle en jätte- stor flaska, väl invirad i halmen. När de kommo till en gård, skulle de först ha en sup per man, och sen skulle bonden skänka dem ett halvstop brännvin på köpet. Detta slogs på den stora flaskan, som gömdes inne i Knut. Sen red man till nästa gård. Där upprepades spektaklet. Det hoptiggda brännvinet användes sen till ett rungande supkalas.