Transkriberad uppteckning

Maran; jo den finns minsann. Det kanjag be- dyra. Jag har i nästan hela mitt liv haft ont av den. Jag får inte andan till mig, och jag håller rent på att kvävas. Min hustru brukade alltid kalla mig vid namn, när hon märkte att maran var åt mig och red mig. "Bernt, Bernt", ropade hon, och det slog aldrig fel, att maran släppte genast. Sen min hustru dog för ett par år sedn är det värre. Maran red även hästar. Men det vet jag mindre om, för jag har aldrig haft nån häst. Men att hon snodde ihop manen på hästarna, det är säkert.