Transkriberad uppteckning

De hade något slags märke på, huruvida en kvinna skulle få en pojke eller en flicka. Det skulle bilda sig några ränder på magen av henne, om det var en gosse hon gick med. Men jag har då aldrig själv sett såna, och jag kan inte reda ut det. Då den första "skjortan" skulle dras på den lille, var det noga med, att man först trädde på den högra armen. Tog man fel och började med den vänstra armen, så blev unge vänsterhänt. Seden att ta mössan från envar karl, som oför- happandes råkade komma in i en stuga, där barnsbörd föregick, har jag aldrig, hört talas om i Stråvalla. När barnet fördes till dopet, skulle det alltid ha ensilverslant i "tanan". Den skulle gudmodern skänka den lille. / Fyra par faddrar skulle det vara. Det var bäragumma och hennes man, kvinnefadder och hennes man och så två par till, som inte räknades så mycket med. Söndagsbarn ha alltid tur. Den, som inte hade orkat att låta bli fästmön, innan de voro vigda, utan det första barnet kom inom de nio månaderna, han skulle lägga en särskild avgift till kyrkan. Denna extra skatt kal- lades rumpeskatt. Samma försmädliga beskattning ålåg också den, som hade för brått sedan, så att två barn föddes inom ett år. Skatten hette även då rumpeskatt.