Transkriberad uppteckning

I syne. Jag har själv varit i syne en gång. Men det var bara den gången också. Jag och en av pigorna därhemma skulle gå och mjölka några kor, som betade ett stycke hemifrån. Då såg jag tydligt och klart en vagn, som inte var förspänd. Omkring den stodo flera karlar. De började sedan draga vagnen, och jag tyckte som om de dragit den utför backen därhemma ned emot Löftaå. Jag talade om för flickan, som var med, vad jag såg, men hon för- klarade, att hon inte kunde se ett spår av varken vagn eller karlar. Så blev det borta med ens. Några dagar senare fick jag förklaring på synen. Det var ett varsel för vår omtyckte skollärares hemska och plötsliga död. Han var på hemväg från en stämma, där han utan svårighet fått beslutat vissa förbättringar i / sin bostad, enär han snart skulle gifta sig. Det var känt, att han stundom hade epileptiska anfall. Ett sådant kom över honom strax nedanför vårt hem och han råkade falla i en liten vattenpöl med ansiktet nedåt i ett par tums vatten. Där dog han. Han hette Törnvall. En flicka kom gående förbi strax efter, men hon hade inte vett att springa till närmaste ställe - det var mitt hem - utan hon fortsatte sin väg tills hon kom till Prästgården. Där gick ett par drängar och arbe- tade. Till dem sa hon det. De sprungo genast dit, men då var det försent. De kommo hem till vårt och våra karlar togo genast ut en vagn, att forsla den döde på. Men som det var så liten bit, så beslöto de att draga honom utan hästar. Då fick jag igen min syn. Och jag kände igen varenda detalj.