Transkriberad uppteckning

Stråvällinga (folket i Stråvalla) voro förr kända för att vara ett farligt folk. De slogos och söpo och knivskuros. På marknaderna härjade de vilt. Det fanns inte en enda Stråvälling, som inte hade åtminstone en saxskå- ra i ansiktet. Saxskåra, det var två ärr efter knivskär- ningar, som korsade varandra. Det vilda sinnelaget framgår kanske bäst av ett yttrande, som med ett visst beklagande i rösten fälldes av en åldrig kvinna i Stråvalla, vilken var moder till flera stycken vuxna söner. Hon sa: - När pojka komma hem, å inte skjorta ä bloiger, så vad en inte, att di har vart ude. På en marknad i Kongsbacka blev det ett väldigt slagsmål. En Stråvälling låg under i kam- / pen och måste springa. En del knivhugg hade han fått men var rädd för flera. Fienderna förföljde. Han lyckades komma in på en gård. Där stod ett tomt kar. Där kröp han in med huvudet före. han tänkte freda huvudet för knivhugg. Det lyckades. Men en av motståndarna skar i ursinne av den ena hälsenan på honom, så att han måste liksom Ja- kob halta i all sin tid.