Transkriberad uppteckning

Sjöråa var inte sen att hjälpa, om det var en karl hon tyckte om. Man kunde få se henne ibland. Hon var på sjön i en halv båt. Men hon seglade så fort, så det var nätt och jämt att man fick se skymten av henne. Ville en ha gott fiskafänge, så skulle man be henne vackert att hon föste fisken dit man var och ville man ha vind i seglen, så fick man, bara man bad henne.