KORPMET@

...
Meny

Födelse m.m.

Berättare: Efraym Gren, Sätter, Vårvik (f. 1859)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Före förlossningen. Man har trott sig kunna bestämma om det skulle bli en gos- se eller flicka. Vid den tiden som barnet 'kveckna', skul- le man lägga en hammare eller en yxa under makarnas säng, och då skulle det bli en pojke. En 'stövelknekt' (pjäs på vilken man drar av sig stövlarna). Och som de förr i världen inte var så noga med att få flickor, så gjorde de de konster de visste för att få pojkar. Det var mer ära i att få pojkar. Den havande kvinnan skulle var mycket försiktig första tiden hon var med barnet och se sig för att hon inte gick tvärt över en golvspringa. Gjorde hon det, så blev det en flicka. Hon skulle föl- ja längs den första tiljan från dörren till väggen och tillbaka till andra väggen, se'n gjorde det inte något, om hon gick tvärt över. Så skulle hon alltid komma ihåg / i vilken stuga hon än kom in. Gick hon över en stor spricka, så fick flickan så stor mödom, så att hon aldrig kunde hålla tätt. Hon skulle akta sig så, att hon inte fick se någon manslem. Fick hon se den, så blev bar- net horaktigt och lösaktigt. Hon skulle undvika att väva. Vävde hon, så fick hon svår barnsnöd. En ha- vande kvinna skulle inte ta 'hästpuken' i hand. Gjor- de hon det, så blev det en 'fante' av barnet. Så fick hon inte vara med vid slakt. Om det stänkte blod på henne, så fick barnet blodfläckar på kroppen. Hon skulle hålla sig från lagården för om det 'skvatt' gödsel på henne, så fick barnet bruna fläckar på kroppen. Ja, hon skulle hålla sig undan allt stänk. Vargen var hotfull mot havande kvinnor. Om den ha- vande kvinnan gick över en sele eller 'skackel', så blev barnet vanskapt. Hon skulle akta sig att kliva över det ena eller andra. Den ogifta kavande kvinnan föraktades. Hon betraktades som en sämre människa. För en kvinna att vara tillsamman könsligt med en man, det ansågs som en stor förnedring / och skam för henne som knappt kunde sonas. Hon kallades för 'horekône'. Nedkomsten. Det fanns häxor, som kunde överföra förlossningssmartorna på mannen. Om en person hade lyckats att skilja en tåssa från en orm, så kunde den personen göra plågorna lindrigare för barnaföderskan. Om den personen hann att leda hen- ne litet innan hon lades på barnsäng, så blev smärtor- na mindre.

Socken Vårviks
Landskap Dalsland
Härad Vedbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Födelse m.m.

Fler sägner från Dalsland

Se alla i Dalsland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR