Transkriberad uppteckning

Pojkarna brukade allt gå till flickorna enskilt, när de gick och friade. Någon gång när de skulle bort och skoja med flickorna, så kunde de vara flera i ett sällskap. Det var inte alltid sådant frieri ledde till äktenskap. Det var allt för mycket smygeri med det. Men det före- kom allt både bland drängar och bondsöner. Flickor och gossar fick inte vara med ungdomen ute förr än det år eller året efter det de hade gått och läst för prästen. Till dess voro de ''snôrjeschar' el. 'snôrkarlar'. De kom in till flickorna genom att knacka på fönstret eller dörren, och för det mesta så var dörren olåst. Gossarna fick inte ta av sig mer än rock och skor. Men jag hörde talas om en som tagit av byxorna också. Då hade andra pojkar tagit byxorna, som han hängt av sig i farstun, och burit till hans hem / och hängt upp dem där. När modern kom ut på morgonen så ropade hon: 'Ja se här är byxorna men var är Karl!' De brukade mest fria onsdags- och lördagskvällar och söndagskvällar med förresten. Dylika frierier bru- kade inte vara så länge. Den ene pojken 'slog den andre ur skaftet'. Och så undan för undan. Det har inte varit så mycket brukligt att flickor- na gått ut och lagt sig i ladorna sommartid, men väl männan av olika åldrar och från husbonden till drängarna. - Vid dylika friarfärder brukade allt poj- karna ha en hoper konster för sig. De kunde hit- ta på att byta grindar, hissa upp hjul för ingång- arna till stugorna, skatta bina och många sådana slags upptåg. Men det skulle bara vara skämt. De kunde också hitta på att stänga för dörrarna där de visste att någon friare höll till, så att han inte slapp ut förrän på morgonen. Så kunde de hitta på att ställa upp en hop föremål framför dörren, så att det skramlade riktigt när han gick ut. Så- dant var ju inte tålt bland de äldre. Men de fick vara / nöjda, för det var de äldre som hade lärt upp de yngre genom att sitta och tala om sådana 'streck' de varit med om i sin ungdom. Prästerna försökte varna de unga för sådant.