Transkriberad uppteckning

Det var bruk att de alltid skulle kasta några strå efter på åkern. Åkern fick inte bli tom. Det var ett slags offer, för att det skulle bli bättre gröda nästa år. Det mins jag bönder i Mossvik som gjorde. De tog litet ur det sista lasset och lämnade kvar på åkern. När de hade slutat slåttern för året, så gjorde de tre drag på eggen med brynstickan. Far gjorde så. En gång frågade jag honom varför han gjorde så, och då svarade han att det var för att inga onda makter skulle kunna använda lien om nät- terna. Se'n band han några höstrå om den och hängde upp den till dess att den skulle användas på hösten. Då togs stråna bort, men så snart han hade skurit färdigt på hösten, så upprepade han detsamma som efter slåttern. Räfsan fick inte ens ligga på backen, utan den skulle stå upprätt på åkern. Det skulle vara så farligt, om den / låg med pinnarna i vädret. Det gick inte an att gå över en lie eller räfsa. Det blev otur då. Man skulle skada sig på ett eller annat sätt. Och det mins jag att en del gubbar hade så brått med att stänga dörren sedan det sista lasset inkörts. (Se betydelsen härav å annan uppt. från Vårvik. Uppt. anm.). Det hänger i hos många än i dag, att den sista neken skall vara större än de andra. Om den blev mindre, så blev säden sämre kommande år. Därför gjorde de den litet större för att de skulle få lika mycket om inte mer.