KORPMET@

...
Meny

Skogsväsen

Berättare: Johanna Andersson (f. 1840)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Jag mins fälle väl på den tiden, det var kolning i skogarna här, för i det arbetet fick fruntimren lov att vara med också. De stanna med och vakta på milan, å när milan var färdig, så skulle de vara med å släcka å bära ut kolen. Det var arbete för ett fruntimmer. Bönderna kolade i sina skogar å sålde till bruken. När en "kôlgôbbe" skulle till å plantera till en kol- botten, så bodde han där någon natt förut, å om han då märkte, att det inte var fred där eller att inte redskapen fick ligga i fred, så flyttade han till ett annat ställe, för det var inte bra, om det fanns "ont frö i jola". Å jag minns fälle far, han var så rädd att hugga ved på kvällen i milan, för gjor- de han det, så blev det något fel med milan å så fick han inte fred på natten. Det högg över allt i / skogen, å det påstod han att det var "skogråa", som härmade efter honom. En natt så hade "skogråa" kas- tat all veden åt skogen. Men han hade inte "nogat" milan något. Om milan skulle gå bra, så skulle en hålla så tyst vid den som möjligt. Det gick inte an att gå å svärja eller vissla på kvällen å inte på dagen heller, om det skulle vara riktigt bra. Det var en gubbe, som inte hade fred för "skogråa" så snart han låg i skogen å kolade. Hon kom till ho- nom natt efter natt å hjälpte honom med milan. Han blev alldeles förvillad, men så en gång tog han en vedbrand å stack till henne med, å sen kom hon inte tillbaka, men han höll på att komma ned i milan å brännas upp. När milan skulle till att ta eld, så blev kolaren väckt. Far sade, att det var "tomtgubben" i skogen, som hjälpte till att se efter milan. Å konstigt var det, för far försummade aldrig milan. Han kun- de ligga i kojan å sova så att han snarkade, men blev det fel med milan, så vaknade han tvärt. / De ville gärna hålla till att kola på samma #### år ef- ter år, för det var inte alltid som de kom på en backe som var god. När far hade sett till milan sista gången för natten så gick han runt milan å nämnde Guds namn, för då skulle inte varken skogrå eller annat kunna komma in till milan å göra något ont.

Socken Åmåls
Landskap Dalsland
Härad Tössbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Skogsväsen

Fler sägner från Dalsland

Se alla i Dalsland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR