Transkriberad uppteckning

Far brukade ligga ute i skogen och skjuta tjäder på vå- ren, å då var han ute för "skogråa" många gånger. Han hade bra långt till skogen. En kväll gick han å lade sig i en stuga i skogen, för att han skulle hinna tidigt till spelet. På morgonen när han skulle gå, ville de med all makt inte att han skulle gå dit han tänkt sig för de visste att skogråa låg på tjäderspel där. Men han gick å jager kom skogråa alldeles fram till honom å frågade vad han hette. Då svarade han att han hette "sjôl". Men "sjôl" det var detsam- ma som ingenting det, så hon kunde inte göra nå- got vid honom. Om en talade om namnet för henne, så fick hon makt med en å kunde göra vad skälmstycke som helst. Mormor skulle gå till en bal en gång, å när hon kom till en skogs- backe, / så kom det fullt med grankottar och tallkottar farande på vägen. Hon gick å trallade å sjöng å det tåldes inte vid. Men det var hon som blev tyst. Hon hade fått makt över en karl här i socknen. Å så fort hon påkallade honom, så måste han springa till skogen. Hon var nödig på karlfolk som andra frun- timmer. Till slut stannade han hela nätterna, å en natt fann de honom i en körna, men då sköt de över körnan, å sedan blev han bra. De fick ända som tvinsot när hon fick makt över dem. Hon var fin framante, men hon var så rädd att visa bakändan, för hon hade hästsvans hängande där.