Transkriberad uppteckning

Manliga skogsväsen har det inte varit så mycket talat om. Barnen har skrämts för "skogsburen", "buren i skogen". Men hur han såg ut, har jag inte hört nå- got om. Han skulle vara farlig. Han kunde ta en med in i skogen, så att en aldrig kom tillbaka mer. Men det var smått folk eller små gubbar i skogarna. Farfar hade sett sådana springa mellan träden. De sprang å gömde sig för honom. Vad det var, begrep han inte. Å han vil- le inte tala om, hur de såg ut mer än att de voro små till växten. Ortens benämningar på kvinnliga skogsväsen: "skogråa". Hon narrade folk, så att de kom långt bort ifrån det ställe de skulle gå till. Den hade de allt sett rätt som oftast här i skogarna och på uddarna. Hon vallade kor. De hörde, att hon lockade på sina kor / "Rälitta, Rälitta mi ko", ropade hon. När de kom ut för henne och hennes kor här i skogarna, så brukade de inte få re- da på sina egna kor och underligt nog så kom inte krea- turen hem sådana kvällar som folk sett henne i sko- gen. Hon var som en käring. Om en vrängt ett ytter- plagg, så fick hon inte makt över en.