Transkriberad uppteckning

Det finns runda hål utefter bergen, som vattnet har gjort. De kallas för "jättegrytor". Och de gamle trod- de att jättarna hade gröpt ur dem. Så finns det sto- ra stenhögar härute på näset, som kallas för "jätte- röser". Det ligger en sådan på östra sidan Åmålsviken och en på västra. En jätte skall ha bott på vardera sidan viken. Dessa båda jättar blevo osams och kas- tade stora stenar på varandra, men de lyckades inte slå ihjäl varandra. Den ene jätten hette Torkil och den andre Fogden. De hade kommit osams om Jungfrun, ett berg härute. Båda ville höra till berget. Till sist blev Fogden rasande å tog sig mellan benen och rev av "kôddane" och kastade. De blevo liggande på Näså- sen. Det var meningen att de skulle träffa Torkil och slå ihjäl honom men så bar det nu inte bättre / än att de for ned på Näsåsen. Det blev två skär av dessa. Så skulle den ene jätten kasta på kyrkan, men stenen nåd- de inte så långt. Både Torkil och Fogden flyttade sin väg för de kunde inte lida att höra kyrkklockorna.