Transkriberad uppteckning

Jätten var en stor "kâr", som bodde i berget. Han var gift. "Bergjättekäringa" hans var lika stor hon. Hon ha- de bröst så stora att de hang som stora säckar fram- till. I mitt minne har det inte funnits jättar här, men efter vad de gamle här talade om, så skall det ha fun- nits. Det var en jätte, som byggde en kyrka ute på Värmlands- näs. Den jätten hette Eskil å socknen, som han bygg- de kyrkan i heter Eskilsäter. Det var så, att jätten bod- de invid kyrkan, å han hade lovat prästen att bygga den strax intill berget. Men om inte prästen hade fått veta vad jätten hette innan kyrkan var färdig, så skulle han ha prästens ögon. Det gick fort med byg- get. Jätten lade den ena stora stenen på den andra. Till sist var det bara tornet kvar. Prästen var så / bekymrad för han fick inte reda på jättens namn. Men så till sist fick han höra ett kvinnfolk sitta å sjunga "Vyss, vyss barnet mitt, snart kommer Eskil far din hem med prästens huvud på ett fat". Nu blev prästen så glad att han sprang till kyrkan och ropade på jätten: "Du sätter tornet snett Eskil". Då kastade jätten ned det han hade satt upp av tornet å själv föll han ned å slog ihjäl sig.