KORPMET@

...
Meny

Vårarbete

Berättare: Johanna Andersson (f. 1840)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

De brukade inte vilja börja så förrän lövknopparna led så de skulle till att spricka ut. Men då skulle det gå fort undan med sådden. Så hade de "linärlera" till märke, för när den kom skulle en passa på att så om en skul- le tänka att få grann å mogen säd. Plöjningen börja- des så snart tjälen gått ur marken å det bar ett plö- ja. Satt "såsärlen" på taket första gången en såg henne på våren, så var det ett gott märke, för då skulle linet bli långt; satt hon på backen, så blev det kort. Om "tordyveln" hade "frö" under sig, när han kom om vår- en, så blev det ett gått "säsår". Den skulle man inte 'noga'. Låg han på rygg, så skulle man peta till ho- nom, så att han kom på benen. Det skulle inte vara bra att döda en sådan. Första dagen plogen sattes / i åkern skulle det vara som ett litet kalas - "plogkalas" då fick en smaka på det som var kvar av julbrödet. Det mjukades upp i dricka. Hästen skulle ha mycket hav- re den dagen, så att han skulle stå bi att dra. Det skulle vara sått och satt när Urbanus gick in å linet skulle sås Bedadagen. Den som lämnat osådda fläckar på åkern skulle dö innan årets slut.

Socken Åmåls
Landskap Dalsland
Härad Tössbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Vårarbete

Fler sägner från Dalsland

Se alla i Dalsland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR