Transkriberad uppteckning

De brukade göra några "vässende med brynstecka" på lien, när de hade använt den. Det bruket vill hänga i mig ännu. En skulle göra så för att bettet skulle bevares i lien. Lien hängdes upp på en vägg eller i ett träd efter användan- det. Och över vintern hang lien i ett skjul eller på logen. Om någon "slådde" eller skar, så att han gavs upp eller blev uttröttad, hade han fått "lekattera" el ######. Hemfol- ket brukade just inte pressa eller pina varandra vid slåt- ter eller "skäring". Men den som var "vascht i lejen" geck först, å ingen ville just vara sämre än den som gick i teten, så det blev ju tröttsamt för de, som skulle följa. Så var det noga med, att en "la skära väl" åt den som tog upp å att en skar ut väl, så att det inte blev "tofsar" och lösa strå för dens lie som kom efter. När slåttekarlar från flera gårdar vore ihop å slog å hade / "slôttöl" hos någon, så var det fart i liarna, för då kände de allt efter med varandra vad de dugde till. Då blev det "kappslåing" å då fick de roligt åt den som gavo upp eller blev sämst. Det kunde hända, att de förstörde bettet i varandras lie ge- nom att fura eggen med en spik el.dyl. Det var för att de inte skulle komma så fort fram. Det gick tungt att skä- ra eller slå, när eggen hade fått ett strykande av en spik. Den som släpade räfsan efter sig "raka i himmel", sa de gamla.