Transkriberad uppteckning

Fästemön gick och bad om lin. Hon hade en gumma med sig, som bar påsen. Det var en hemma hos oss en gång. Det var fattiga, som gick så. Gumman skulle ha lite med. Hon fick vara nöjd med blånor. Det fick inte lysa för någon i fastan. Ville nåra gifta sig vid den tiden fick de lysa för sig mellan jul och fastan. Bönemannen skulle ha en skjorta i ersättning. Bruden skul- le ha psalmbok och hela klädseln av brudgummen, och själv skulle hon bestå klädseln åt den senare. - När det lyste för en flicka sade man: "Nu bröt den benet å sek." Bröllopet stod på 1870-talet i fyra dagar och tre nätter. Första natten var man i brudens hem. Så flyttade brudparet till det nya hemmet, och gästerna följde med. Nu var man där en natt. Därefter delade gästerna på sig och brudens främman- de följde med till hennes hem, under det att brudgummens / stannade hos denne. Andra dagen drog gästerna kockabråte, d.v.s. de hämta- de en björk från skogen och släpade den gemensamt fram till kocken. Sen skulle de ha si en gök på det. Meningen var ba- ra, att de hittade på något att roa sig med.