Transkriberad uppteckning

Julaftons morgon åt man potatis och sill. På midda- den var det att stå omkring grytan och doppa i flottet. Så fick vi lite smörgås. Innan det mörknade, skulle man sätta ut fåglaneken. Så var det att syssla med kreaturen. Julehalmen togs in i mörkningen. Först skulle julkärvarna stå upprätta på golvet, och ingen fick röra dem. Efter en stund såg man efter, om det låg rågkorn inunder. Var detta fallet, så blev det nästa år god gröda. De som tog in halmen, skulle ha sig en sup och ett stycke ost. Sedan man brännt julbrasan, skulle ingen få röra i as- kan. Juldagens morgon såg man noga efter, om där var något spår. Var detta vänt utåt, skulle någon dö i huset under året, var det vänt inåt, skulle någon födas. Annandagens morgon åt man svinfötter till frukost. De gick denna dag och mockade hos varann. Drängarna / och bondpojkarna skulle ha så och så många supar för så och så många kreatur. Blev de ej uppmärksammade, gick de fram till huset och sjöng: "Nu har vi mockat, och nu har gett, och ännu har vi inget brännevin sett !" Det hände se- nast för ungefär 25 år sedan. De bedrev ibland ofog. På ett ställe öppnade de dörrarna till fähuset, fastän det var 30-40 grader kallt. Sedan dess var det sed, att någon var uppe natten till annandagen. Den som kom på besök juldagen, fick köttspad över sig. Bruket att gå med stjärna är ej känd. Jag har hört berättas, att de red Staffan i Vallby i Fjä- rås för omkring 90 år sedan. Hästarna voro klädda med pap- per. De som red var också utklädda. De red till grannens. I Tom i Fjärås brände de alltid två ljus julenatten. En som var 90 år talade om för mig, att en julafton före hennes tid allt husets folk var utgångna. Somliga var väl i lagården, andra var sysselsatta utomhus. Under tiden brann ett ljus i huset. Men när de kom in, så låg kjuset tvärs över staken och brann i båda ändarna.