Transkriberad uppteckning

Staffansritt har jag sett en gång. Jag var femton år då. Det såg bara ut. En mängd ungdomar från Gullereds by kom en natt mellan juldagen och annandagen ridan- de. Spelmannen med sin fjol red i teten, sedan kom flickor och pojkar på hästar, utsmyckade med vad de hade kunnat få fatt i: vita skynken, lakan, gar- diner, brokiga schalar och kransar av fururis, pap- persblommor m.m. När de ridit in på en gård, spelades upp ett par lå- tar. Sedan sjöngs Staffansvisan och någon mer julvisa. Un- der tiden hade man hunnit tända upp ljus i gården, och folket kom ut och bjöd på glögg eller annat, äpp- len, nötter o.s.v., och spelmannen fick pengar, varpå han spelade några låtar. Så ett rungande "god jul", och så / bar det av till en annan gård. Staffansgången gick så till, att pojkarna i en by tidigt i ottan annandagen voro ute och rumsterade i ladugårdarna. Var folket i en gård omtyckt, så städades på bästa sätt både inom och utom lagården och kreaturen fodrades. Men på andra ställen, där folket var mindre omtyckt av ungdomen, stökades det till det värsta. Gamla vagnar och redskap drogos in - de hade t.o.m. langat in en stor del av gödsel- högen i en lagård i Gullered en gång.