Transkriberad uppteckning

Julbordet skulle stå som det var över julnatten. Det var för att det inte skulle blia något trôt (= brist) under året, utan de skulle ha gott om'et. Nej, det stod inte för de döda; de kunde la inget äta. Jo, var det några, som hade dött det året, skulle de komma hem på julnatten, men de kom inte mer än första julen. Julhalm hade de haft, men jag såg det aldrig. Det skulle brinna ett ljus hela natten - lågan skulle dansa klockan tolv; då föddes Frälsarn. Ingen halmkrona. Men jag såg på ett ställe de hade satt upp varma schalar på väggarna. De ville ha tröskat upp till jul. Inte tröska på julaftons fm. Julanek, en vanlig havranek, sattes på en stake i ett träd el- ler vid en vägg på ett uthus. Aldrig på dyngesta'n. / Julbrasan skulle vara av björkved; de kunde se spår i askan. Var det små spår, som viste inför, skulle någon födas. Viste spår utför, skulle någon gå döna (dödan). Julgran hade de på ställena här redan när jag var litet barn. En del var så stora, så de nådde till taket. De klädde dem med granna papper, ljus, äpplen och karameller. Julabock av halm såg jag aldrig men hörde talas om. Julbåge gjorde de. Den var av trä och virad med grannt pap- per. De hade fem ljus i den. Julhögar. De hade en rund siktebrödskaka, en vörtabröd- kaka och en vetebrödskaka. Överst låg en kaka, som föreställ- de en höna, som låg på ägg. Av det finaste brödet gjorde de tup- par, hönor, hästar, pojkar och töser. De skulle inte titta under julbordet; nej, jag vet inte va' då va med mä dä. På julaftons kväll gav de korna hö, och de skulle de säga till var ko: "Här ä julafta". Korna skulle äta upp julneken.