En flicka från Skoga blev en gång tagen av rövarna, som bodde i Texelberget. Hon fick stanna hos dem i sju år och led mycket ont. Sju barn födde hon i berget. Överröva- ren mördade dem alla och åt upp deras hjärtan. Därigenom skulle han aldrig någonsin kunna bli fasttagen. Den sjunde julen som flickan var i berget, så saknade rövarna smör och julhalm. Hon erbjöd sig nu att skaffa båda delarna. Innan hon lämnade berget, fick hon gå helig ed på att komma igen och inte till en kristen själ tala om, var hon vistades. Så gick hon. När hon kom hem, låg katten i spisen. Hon vände sig till honom. "De sade, att jag inget fick säga till en kristen själ", sade hon, "men jag talar vid dig lille pissen. Juldagens morgon skall du samla mycket folk och koma till berget. Jag skall laga, så att det inte blir farligt, för jag skall slå vatten på krutet i deras fängpannor". / I det flickan gick, sade hon: "Den som följer strå från strå, får de var ja blir å ". Flickans anförvanter hade legat i sina sänger och hört sam- talet. Juldagens morgon bådade de upp mycket folk och följde halmstråna till Texelberget. När rövarna märkte faran, sprang de till sina gevär. Men de brann inte av. Sex av rövarna togs nu till fånga och blevo senare hängda. Men den sjunde, överrövaren, sprang som en katt ut på berget och hoppade rakt i sjön och försvann för alltid.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
